.
  • Allan Williams
  • ^ [ a b c d e f g h i j k] Filmen "living in the material world" om George Harrison
  • 1963 – The Beatles' Hits
  • 1982 – Reel Music Se även [ redigera | redigera wikitext ] Under våren 1966 inledde Beatles inspelningarna av det kommande albumet Revolversom kom att präglas av gruppens nyvunna intresse för studiotekniken. Inspelningssessionerna ledde gruppen in på ett nytt musikaliskt spår med musik baserad på psykedeliska upplevelser, vilket också skulle komma att prägla större delen av bandets framtida låtmaterial.

    Under inspelningssessionerna uppfanns bland annat ADT (Artificial Double Tracking) av Abbey Roads ljudtekniker Ken Townsend, en teknik som möjliggjorde att ett sångspår automatiskt dubblerades - allt efter The Beatles önskemål. Tekniken kom senare att användas i studior världen över. [27 ] Harrison bidrog med tre låtar till albumet varav en, " Love You To", var direkt influerad av hans nyfunna intresse för indisk musik.

    Strax innan albumsläppet släppte Beatles singeln " Paperback Writer" med b-sidan " Rain" tillsammans med inspelade kortfilmer för att marknadsföra låtarna; ett PR-knep som senare kom att kallas för "de första musikvideorna inom populärmusik".

  • 1969 – Abbey Road
  • ^ Det finns många omstridda källor om detta, vilket inte är relevant att skriva om i det här sammanhanget. För en utförligare beskrivning av Lennon och Epsteins semester i Spanien kan man gå in på följande länk [1].

  • Dhani Harrison
  • 1977 – Live at Star Club 1962, Vol. 2
  • ^ Lewisohn 1988, s.

  • 2013 – On Air - Live At The BBC Volume 2
  • ^ [ a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj ck cl cm cn co cp cq cr cs ct cu cv cw cx cy cz da db dc dd de df dg dh di dj dk] [ |MacDonald, Ian] (på Svenska). En revolution i huvudet - The Beatles inspelningar och 60-talet. Nørhaven Paperback, 2003
  • Allen Klein
  • 1978 – Rarities Yellow Submarine, ett album som släpptes i januari 1969, innehöll mestadels tidigare osläppt material och soundtracket till filmen med samma namn.

    Musikkritikern Ian MacDonald kallade musiken för "oaptitligt skräp" [39 ] och albumet sålde inte speciellt bra i vare sig USA eller England. [1 ] Abbey Road [ redigera | redigera wikitext ]

  • 1965 – The Early Beatles
  • Julian Lennon
  • 2000 – The 45's
  • ^ ”Abbey Road review, Allmusic”. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2011
    .

    Se vidare The Beatles diskografi, Sverige Huvudalbum i Europa [ redigera | redigera wikitext ]

  • ^ Lewisohn 1992, s.
  • ^ [ a b] Yeah! Yeah! Yeah! The Beatles erövrar Sverige. I juni 1965 tilldelades The Beatles den Brittiska Imperieorden (MBE) för sina musikaliska framgångar efter att ha nominerats av Storbritanniens dåvarande premiärminister Harold Wilson. [2 ] [9 ] [22 ] Månaden därpå hade gruppens nästa film, Help! , premiär och liksom sin föregångare utkom ett medföljande album tillsammans med filmen.

    [2 ] Från albumet släpptes sedan två framgångsrika singlar, " Help!" och " Ticket to Ride". Albumet innehöll också The Beatles första experimenterande med klassisk musik då låten " Yesterday", förutom av en gitarr, bara ackompanjerades av en symfoniorkester. På grund av medlemmarnas intresse av att skriva nytt material skulle gruppen framöver inte komma att spela in fler covers; detta bortsett från den korta versionen av " Maggie Mae" på The Beatles sista album Let It Be.

    [2 ] [4 ] Bandet åkte återigen ut på turné och gjorde bland annat en historisk spelning på Shea Stadium i New York City där man spelade inför en publik på 55 600 personer. [23 ]

  • ^ ”please please me – Chart history” (på engelska). The Official UK Charts Company. Com/search/albums/please%20please%20me/.
  • Klas Burling
  • 1967 – Magical Mystery Tour (Dubbel-EP)
  • ^ [ a b c d] Gould 2007
  • Zak Starkey The Beatles (The White Album) omslag Beatles kunde nu, tack vare att turnékraven upphört, fokusera på att utveckla sin musikaliska identitet i studion och de satte igång med att spela in uppföljaren till Revolver, Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band.

    De första tänkta låtarna för albumet som spelades in, " Strawberry Fields Forever" och " Penny Lane", baserades på medlemmarnas barndom i Liverpool och var tänkta att utgöra grundtemat för albumet. Planerna på temat skrotades dock efter att EMI släppt de två låtarna som en gemensam singel 1967. På grund av en rådande praxis inom musikindustrin ansågs det inte lämpligt att inkludera en redan släppt singel på ett album.

    [30 ] I stället kom McCartney på ett nytt koncept där bandet skulle gå in rollen som alter egot Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band. För då, förklarade McCartney i en senare intervju, kunde de sluta vara The Beatles och i stället vara sig själva och skapa den musik de själva ville.

    [9 ] [31 ] Inspelningssessionerna präglades av en kreativ atmosfär medlemmarna emellan och man skapade i samråd med George Martin ljudbilder med experimentella metoder. Pepper's Lonely Hearts Club Band blev det första popalbumet som hade alla låttexter samlade på baksidan av skivomslaget [32 ] och deras innehåll kom att bli mycket omdebatterat.

    En del kritiker menade att albumet glorifierade droger och att texterna innehöll dolda referenser till dessa. [2 ] Skivan hyllades ändå av recensenterna när den släpptes och en kritiker kallade den för "ett avgörande ögonblick i den västerländska civilisationens historia". [2 ] Rösterna som förde fram albumets storhet kom att höras även långt senare; detta exemplifierat av när ansedda tidskriften Rolling Stone Magazine år 2012 gjorde en lista över de 500 bästa albumen genom tiderna och då placerade Sgt.

    Pepper's Lonely Hearts Club Band på första plats. [33 ] Musikkritikern Ian MacDonald skrev att " Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band skapade måhända inte sin tids mentala atmosfär, men som en i det närmaste perfekt återspegling förstärkte denna omtalade skiva tidsandan och spred den över världen".

    [2 ] Magical Mystery Tour, Indien och The White Album [ redigera | redigera wikitext ]

  • 1976 – The Beatles Tape Stuart Sutcliffe [ redigera | redigera wikitext ]
  • ^ Ian MacDonald 1995
  • ^ [ a b] Beatlesbible. (läst 2011-10-12)
  • ^ Lennon beslöt sig för att åka hem när han fick reda på att Maharishi skulle ha gjort sexuella närmande mot skådespelaren Mia Farrow som samtidigt gjorde gruppen sällskap i Indien (se även " Sexy Sadie").

    Ian MacDonald 1995

  • 1995 – Anthology 1
  • Barbara Bach
  • Alistair Taylor (Brian Epsteins assistent)
  • ^ MacDonald 2000, s.
  • 1980 – Rock 'n' Roll Music, Volume 1 Best (född den 24 november 1941) var The Beatles trummis mellan åren 1960 och 1962 och var medlem i bandet bland annat under tiden i Hamburg.

    [2 ] Best hade ett eget band, The Black Jacks, som spelade på klubbar runt om i Liverpool. [8 ] [21 ] Det var i samband med en sådan spelning som Paul McCartney lade märke till Bests trumspel och erbjöd honom en permanent plats i Beatles strax innan de för första gången reste till Hamburg. [2 ] Best var medlem i gruppen tillräckligt länge för att bland annat spela in skivan My Bonnie med Tony Sheridan där Beatles agerade kompband.

    [2 ] I samband med inspelningssejourerna till Beatles första singel " Love Me Do" beslöt de övriga medlemmarna att sparka Best efter begäran från George Martin som klagat på dennes trumspel. [9 ] Medlemmarna lät managern Brian Epstein meddela Best beslutet vilket gjorde trummisen förkrossad. Bests senare försök att göra karriär som musiker blev misslyckade och vid ett tillfälle då " Beatlemania" hade nått sin höjdpunkt planerade han att begå självmord.

    Det var inte förrän år 1988 som Best återigen regelbundet började turnera som musiker, då tillsammans med The Pete Best Band.

  • 2006 – Love
  • Norman, Philip (2009). ISBN 978-91-85865-27-7
  • 1966 – A Collection of The Beatles Oldies But Goldies
  • 1994 – Live at the BBC
  • 1977 – The Beatles First and Tony Sheridan
  • Eric Clapton
  • ^ MacDonald (2003), s.
  • ^ [ a b] Rock and Roll Hall of Fame – The Beatles
  • Donovan
  • Maureen Cox
  • Mal Evans
  • ^ MacDonald 2000, s.

  • Mimi Smith (John Lennons moster och fostermor)
  • 1968 – The Beatles In Hamburg
  • 1977 – The Beatles At the Hollywood Bowl (liveinspelningar från 1964 och 1965 - inte utgiven på CD) Pete Best.
  • Neil Aspinall
  • ^ Lundberg, Bengt. ”The Beatles - varför då?”. Arkiverad från originalet den 28 januari 2007. Org/web/20070128162541/http://www.

  • 1970 – Let It Be
  • Sean Lennon
  • ^ George Martin kallade senare sitt val att exkludera låtarna från albumet för "Det största misstaget jag någonsin gjorde i min karriär". MacDonald
  • 1964 – The Beatles with Tony Sheridan & Guests
  • Andy White
  • ^ Pete Best övervägde att begå självmord när The Beatles började skörda kommersiella framgångar under "Beatlemania"-perioden men avbröt sina försök. Pete Best
  • Cynthia Lennon
  • Mark Lewisohn
  • Lundberg, Börje; Bohm, Ammi (2003).

    Yeah! Yeah! Yeah! - The Beatles Erövrar Sverige. ISBN 91-89136-03-9

  • ^ ”George Martin, The Beatles Bible”. En revolution i huvudet: The Beatles inspelningar och 60-talet (2:a upplagan 2000). ISBN 9188316300
  • John Kurlander (ljudtekniker) Trots att Abbey Road blev en succé försäljningsmässigt var stämningen medlemmarna emellan i princip ohämmat aggressiv efter ytterligare en slitsam inspelningsperiod. Den sista gången alla medlemmar befann sig tillsammans i studion var i augusti 1969 då låtordningen till Abbey Road bestämdes, varefter medlemmarna agerade som om gruppen redan hade splittrats.

    [2 ] Trots detta hade gruppen av kontraktsskäl ännu inte officiellt annonserat bandets upplösning. Innan bandet kunde upplösas var man tvungen att färdigställa ett misslyckat filmprojekt, Let It Be, som man tidigare påbörjat. [2 ] Under sessionerna till "Get Back", strax innan bandet började inspelningen av Abbey Road, påbörjades produktionen av en film som ursprungligen var tänkt att skildra bandets kreativa process i studion.

    I praktiken blev dock filmen en sorts dokumentär om bandets upplösning, då den spelades in under ett läge där konflikterna genomsyrade större delen av arbetet. Bland annat filmades ett bråk mellan Harrison och McCartney som tydligt vittnade om att den tidigare skaparlusten medlemmarna emellan var som bortblåst. [2 ] Let It Be planerades att spelas på biografer världen över och det ansågs lämpligt att i samband med filmpremiären också släppa ett soundtrack-album.

    Under slutproduktionen av Abbey Road hade en hel del låtmaterial sållats bort eftersom det inte var färdigt eller ansågs hålla för låg kvalité. Bandet anlitade därför producenten Glyn Johns och gav honom i uppdrag att färdigställa en LP av det kasserade låtmaterialet. De uppmanade honom också att mixa låtarna med minimalt pålägg för att framhäva deras enkla arrangemang.

    Johns producerade en första version av en LP som dock inte fick bandets godkännande. [2 ] Lennon såg därför självmant till att utan de övrigas medgivande i stället anlita producenten Phil Spector för att slutföra arbetet. [44 ] [4 ] [9 ]

  • 1965 – The Beatles Greatest Hits
  • Dick James Externa länkar [ redigera | redigera wikitext ]
  • Bruno Koschmider The Beatles beslöt sig för att kalla det påbörjade albumet för Abbey Roadefter den gata vid vilken deras huvudsakliga inspelningsstudio låg.

    Albumets omslag, bestående av en bild när medlemmarna gemensamt går över ett övergångsställe utanför studion, har blivit en av världens mest kända och imiterade bilder

    . [9 ] Albumets andra sida bestod i princip bara av det medley som tidigare hade snickrats ihop av bandet under inspelningssessionerna och hyllades som bland det mest innovativa The Beatles producerat i sin karriär. [42 ] [43 ] Albumet fick som helhet blandad kritik av samtida kritiker vid sitt släpp i september 1969 men har i efterhand av nutida recensenter fått mycket positiv kritik.

    Särskilt Harrisons bidrag, " Something" och " Here Comes the Sun", har av kritiker hyllats som de bästa låtarna Harrison skrev för bandet. [2 ] Let It Be och upplösningen [ redigera | redigera wikitext ]

  • Maharishi Mahesh Yogi
  • ^ Endast på hälften av låtarna (15 av 30) spelar samtliga medlemmar. Ian MacDonald 1995
  • ^ Lewisohn 1992, s. Past Masters Volume Two innehåller låtar inspelade från 1965 till 1970.
  • 1970 – Hey Jude
  • Hjälp! (Help!) (komedi som inspirerade Monty Python) (1965)
  • ^ ”Ackordet som startade en revolution”. Se/kultur-noje/musik/ackordet-som-startade-en-revolution/.
  • ^ MacDonald (2003), s.
  • Gould, Jonathan (2007) (på engelska). Can't Buy Me Love: The Beatles, Britain and America. ISBN 978-0-307-35338-2
  • 2000 – 1
  • Stella McCartney
  • Wikimedia Commons har media som rör The Beatles.
  • 1964 – Long Tall Sally Referenser [ redigera | redigera wikitext ] Noter [ redigera | redigera wikitext ]
  • Peter Brown
  • ^ På flygresan hem från San Francisco till London sa han: "Det där var tillräckligt, jag är ingen 'Beatle' längre"
    .

    Det var också under samma flygresa som Paul McCartney kom på alter egot Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band A revolution in the head

  • ^ Norman 2008 Efter albumsläppet gav sig Beatles mödosamt ut på en sista gemensam turné. [28 ] Under turnén spelade man dock inte några låtar från Revolver, då det nya studioanpassade låtmaterialet inte kunde återges live på konserter.

    [2 ] Tumultet i USA efter Lennons jämförelse mellan dem och Jesus hade inte helt lagt sig och fortsatte att påverka bandets popularitet ända till dess att Lennon förklarade sig och gjorde avbön i Chicago. [2 ] Bandets sista spelning var i Candlestick Park i San Francisco varefter Harrison förklarade att han nu tänkte lämna gruppen, [29 ] men han besinnade sig efter att Brian Epstein och de andra medlemmarna i bandet lovade att de inte skulle ut på några fler turnéer. [2 ]

  • 1976 – Rock 'n' Roll Music Sedan Sgt.

    Pepper's Lonely Hearts Club Band hade släppts började The Beatles bara fyra dagar senare att spela in soundtracket till sin nästa film, Magical Mystery Tour och släppte sedan också, liksom flera gånger tidigare, låtmaterialet på ett album med samma namn. När filmen hade premiär blev den dock sågad av filmkritiker där vissa ansåg att gruppens kändisstatus hade stigit dem åt huvudet, [2 ] och man tyckte att den var rörig, osammanhängande och dåligt spelad. Filmen blev trots allt en kommersiell framgång för bandet och soundtracket fick till skillnad från filmen mestadels positiv kritik.

    I januari 1968 spelade Beatles in en tecknad film, Yellow Submarine, som till skillnad från gruppens förra film, fick lysande kritik när den släpptes i juni samma år. Bland annat hyllades filmens humor och dess användande av banbrytande visuella effekter. [5 ] [34 ]

  • 1969 – Yellow Submarine
  • ^ Harry 2002
  • Julia Lennon
  • Johnny Gentle (turnerade med Silver Beetles 1960)
  • ^ Evening Standard, 4 mars 1966.

  • 2009 – The Beatles Stereo Box Set
  • Gul gul gul är vår undervattningsbåt, eng. Titel "Yellow Submarine" (tecknad, 1968)
  • ^ Flickvännen Astrid Kirchherr vittnade om detta i senare intervjuer. The Beatles gör reklam för filmen " Help!" 1965
  • 2003 – Let It Be. Naked Efter hemkomsten till England samlades medlemmarna i Harrisons villa utanför London för att banda ett trettiotal demoinspelningar som skulle utgöra grundmaterialet till deras nästa album, det självbetitlade The Beatles - ofta kallat för The White Album på grund av dess kritvita omslag.

    [2 ] [21 ] Inspelningssejourerna blev dock konfliktladdade och Starr lämnade temporärt gruppen i augusti 1968 vilket tvingade McCartney att spela trummor på två av låtarna. [2 ] [36 ] Under inspelningarna övade bandet sällan in ett arrangemang till en ny låt gemensamt, utan den som kom på en låtidé spelade som regel själv in ett ackompanjemang och lade sedan på fler instrument efter hand. På grund av detta kom vissa låtar på albumet att bli rena soloinspelningar.

    [2 ] [37 ] När albumet släpptes fick det blandade recensioner av samtida recensenter. Många menade att det var för politiskt influerat och en del recensenter klagade på den milda ironi som utgjorde temat för vissa av albumets låttexter. [2 ] Skivan markerade också en brytpunkt i bandets historia på grund av de bråk som hade uppstått mellan bandmedlemmarna.

    Konflikterna skulle senare leda till The Beatles slutgiltiga upplösning. [4 ] [38 ]

  • Glyn Johns
  • ^ ”14 The Beatles, 'Abbey Road', Rolling Stone Magazine”. Com/music/lists/500-greatest-albums-of-all-time-20120531/the-beatles-abbey-road-20120524. I februari 1968 åkte medlemmarna tillsammans med sina fruar till Indien och gurun Maharishi för att ägna sig åt meditation för att, som Lennon uttryckte det, "komma iväg från allting".

    [21 ] Under vistelsen satt de enligt Lennon uppe i bergen och ägnade sig åt att "äta usel vegetarisk mat och skriva alla dessa sånger”, vilka de komponerade på akustisk gitarr. De höll sig dessutom i princip drogfria, en stor omställning från deras tidiga omfattande bruk av LSD. Avhållsamheten från droger ledde till att medlemmarna gick in en kreativ period och tillsammans skrev de ungefär 30 låtar som gav dem tillräckligt med material för ett nytt album.

    Starr blev den förste att lämna Indien eftersom han inte tålde maten och McCartney avbröt snart också sin vistelse medan Lennon och Harrison stannade kvar ytterligare ett par veckor. [20 ] [35 ]

  • 1977 – The Beatles Live At The Star-Club in Hamburg, Germany; 1962
  • Ravi Shankar
  • ^ ”The Beatles – Abbey Road [Remastered”]. Arkiverad från originalet den 21 april 2014. Org/web/20140421055300/http://consequenceofsound.

    Net/2009/09/album-review-the-beatles-abbey-road-remastered/.

  • ^ Paul McCartney hävdar att det var i Paris, strax efter det att John Lennon fyllt 21 år, som en "fellow called Jürgen" skapade Beatlesfrisyren.

    Källa: Youtube, 1:40, "Paul McCartney inducts John Lennon into the Rock and Roll Hall of Fame during the 1994 Hall of Fame Induction Ceremony".

  • Harry Nilsson
  • Sam Leach (promotor) Under början av 1960-talet hade Spector producerat en rad framgångsrika singlar. Han använde dock andra metoder i sin produktion än vad George Martin och dennes medarbetare hade använt.

    Under sin karriär hade Spector varit drivande i att forma produktionstekniken Wall of Sound som innebar att låtarna producerades med många pålägg och omfattande instrumentation, något som gick helt emot Beatles önskemål om en nerbantad produktion av albumet. [2 ] Spector såg till att orkestrera de flesta låtarna med inhyrda musiker. McCartneys låt " The Long and Winding Road" försågs med särskilt mycket pålägg.

    När upphovsmannen fick höra slutresultatet blev han bestört och ansåg att Spector hade förstört låten genom sin överproducering. [2 ] McCartney försökte förgäves stoppa låten från att släppas i sitt dåvarande skick och han blev så pass upprörd över Spectors behandling av låten att han tog upp detta i det juridiska efterspelet till The Beatles upplösande. [2 ]

  • 1964 – Ain't She Sweet
  • 1963 – Please Please Me
  • 1970 – The Beatles' Greatest Hits
  • 1967 – Magical Mystery Tour (ursprungligen enbart utgivet som LP i USA, i Europa som dubbel-EP) Sessionerna fortskred efter framgången med takkonserten som planerat och bandet fokuserade nu på att göra det som av allt att döma skulle bli deras sista album minnesvärt.

    På initiativ av McCartney fogade bandet samman ett medley bestående av flera icke-sammanhörande låtar tidigare skrivna av Lennon eller McCartney, ett musikaliskt hantverk som var tänkt att utgöra klimax på deras nästa album. [9 ] George Martin mindes i senare intervjuer att inspelningarna till Abbey Road blev mer harmoniska än de som gjordes innan takkonserten. "Det var ett mycket lyckat album" mindes Martin, "därför att alla trodde att det skulle bli det sista".

    [41 ] Detta uttalande till trots, vittnar många inblandade om att stämningen inte var helt oproblematisk under inspelningarna. Lennon, som led av efterdyningarna av en bilolycka i samband med inspelningarna, var bland annat kritisk mot McCartneys medley och ett tag ville han ha låtskrivarnas material uppdelat på var sin albumsida. [2 ] Harrison började samtidigt att hävda sig som låtskrivare och tog själv initiativ till förbättringar av både sina egna och de andra medlemmarnas låtar vilket ibland innebar att han trotsade de andra medlemmarnas invändningar

    .

    Även medlemmarnas privatliv gjorde sig påmint under sessionerna då bland annat Lennons fru Yoko Ono besökte studion där hon ibland gjorde mindre lyckade försök att deltaga i bandets skaparprocess. [2 ] [9 ] Lennon ska dessutom enligt vissa källor ha måttat ett inte helt vänskapligt slag mot McCartneys fru Linda McCartney under ett av hennes besök. [2 ] Andra personer med kopplingar till The Beatles

  • ^ MacDonald (2003), s.
  • 1979 – The Beatles Mono Collection
  • Linda McCartney
  • Freda Kelly (sekreterare och fanklubb-ledare 1962–1972)
  • ^ Lewisohn 1992, s.

  • ^ [ a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Norman, Philip.
  • Lewisohn, Mark (1988) (på engelska).

    The Complete Beatles Recording Sessions. ISBN 978-0-517-57066-1

  • Johnny Hutchinson (kortvarig trummis före genombrottet)
  • 1965 – Help!
  • Derek Taylor
  • 1977 – Love Songs Diskografi [ redigera | redigera wikitext ]
  • ^ ”Sgt.

    Pepper original vinyl backside texts”.

    Se/search?q=Sgt+Pepper%27s+Lonely+Hearts+club+band+original+vinyl+backside&espv=2&biw=1920&bih=955&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ei=rAaDVKSJNejNygO5yoHADg&ved=0CAYQ_AUoAQ#facrc=_&imgdii=_&imgrc=r3xsMKkD3Ca3aM%253A%3BE85HgBtrSsIE5M%3Bhttp%253A%252F%252Fwww. Com%252Fmediac%252F450_0%252Fmedia%252Fpepperback. The Beatles återvände permanent till England 1961, men basisten och konstnären Stuart Sutcliffe valde att stanna i Tyskland där han funnit kärleken i konstnärinnan Astrid Kirchherr.

    [12 ] [8 ] Bara några veckor efter hemkomsten fick bandet via Kirchherr veta att Sutcliffe hade avlidit av en hjärnblödning efter att ha kollapsat på en konstlektion. [2 ] Åsikterna om orsaken till Sutcliffes död går isär. Vissa uppgifter gör gällande att Lennon före hemresan hade misshandlat Sutcliffe.

    [4 ] De flesta källor är dock eniga om att någon annan form av trauma mot huvudet orsakade en hjärnskada och sedermera hans död. [4 ] [2 ] Bandet blev nu en kvartett där McCartney visade god vilja och bytte till bas för att fylla Sutcliffes roll. [2 ] [4 ] [2 ] Bandet började spela på Liverpoolklubben " The Cavern" i anslutning till diverse arrangemang som klubben anordnade och de fick snart status som ett kvalitetsrockband som uppträdde ofta.

    [9 ] Under en av kvällarna träffade de sin blivande manager Brian Epstein som hade suttit i publiken och hänförts av gruppens framträdande. I en senare intervju berättade han att när han första gången såg bandet uppträda på scen imponerades han omedelbart av deras musik och gillade enormt det han hörde och ansåg att bandet "hade en sorts närvaro och … ’stjärnkvalité’. " Det tog inte lång tid innan han fick ansvar för gruppens affärer.

    [9 ] Epstein började tidigt att leta efter producenter åt bandet och ordnade snart en audition för Beatles på skivbolaget Decca där de spelade ett par covers, bland annat Phil Spector-låten " To Know Her Is To Love Her" och ett antal andra låtar från tiden i Hamburg. Efter provspelningen blev The Beatles emellertid, i vad som senare kom att kallas "musikhistoriens största misstag", nekade ett kontrakt av skivbolaget. [2 ] [4 ] I april samma år började Sutcliffe klaga på huvudvärk och en ljuskänslighet som ibland gjorde honom temporärt blind.

    [53 ] Den 13 april kollapsade han under en konstlektion och dödförklarades senare på sjukhuset efter en hjärnblödning orsakad av ett artärbråck. [4 ] [8 ] Senare analyser pekar på att ett trauma mot huvudet orsakat hjärnblödningen men hur Sutcliffe fick huvudskadan är fortfarande oklart. Vissa menar att basisten efter ett uppträdande med Beatles i Hamburg 1961 blivit misshandlad av ett rivaliserande band i en gränd, varpå John Lennon och Pete Best kommit till hans undsättning.

    [9 ] [8 ] Sutcliffes familj har själva lagt fram olika teorier, bland annat att han skulle ha fallit nerför en trappa och slagit i huvudet

    . [54 ] Sutcliffes syster menar att det i själva verket var Lennon som oprovocerat hade misshandlat Sutcliffe och att McCartney blivit vittne till händelsen. McCartney hävdar dock att han inte minns någon sådan händelse och han sade: "Det är möjligt att Lennon och Sutcliffe hade något bråk när de var berusade men jag kommer inte ihåg att något ovanligt skulle ha hänt".

    [55 ] Brian Epstein [ redigera | redigera wikitext ] Efter Rubber Soul väntade ytterligare en världsturné men gruppen hade nu börjat tröttna på att spela en dåligt repeterad repertoar inför en, trots detta, vilt skrikande publik. [2 ] [4 ] Utslitna av de ständiga kraven från fans och produktionsbolag att leverera timslånga konserter med minimal vila emellan, funderade nu gruppen på att sluta turnera över huvud taget. [2 ] Strålkastarljuset på gruppen tilltog ytterligare när Lennon i en brittisk intervju deklarerade: "Kristendomen är på väg utför.

    Den kommer att minska i betydelse och försvinna. Vi [The Beatles] är just nu populärare än Jesus". [2 ] [26 ] Uttalandet ledde till ett ramaskri från den kristna publiken i USA som reagerade mycket negativt på intervjun genom att öppet arrangera bålbränningar av bandets skivor, böcker och souvenirer.

    [2 ]

  • Heather Mills
  • ^ [ a b c d] ”The Beatles Album Sales Statistics”.

    Com/the-beatles-total-album-sales/.

  • 1970 – The Beatles' Christmas Album
  • Jimmy Nicol
  • Tony Sheridan
  • ^ ”Review by Richie Unterberger”. Com/album/abbey-road-mw0000192938.
  • Tommy Moore
  • 1977 – Live at Star Club 1962, Vol. 1
  • Magical Mystery Tour (TV-program om en märklig bussresa) (1967)
  • Yeah! Yeah! Yeah! (A Hard Day's Night) (komisk "dokumentär") (1964)
  • Bob Dylan Kort efter Epsteins död uppdagades för allmänheten att han varit homosexuell, ett stort socialt handikapp på 1960-talet.

    Han dog av en överdos i slutet av augusti 1967 efter att ha varit deprimerad en längre tid, vilket kan ha varit en effekt av det samhälleliga förakt han kände existerade mot hans sexuella läggning. [2 ] Även om The Beatles kände till och accepterade hans läggning gav Lennon ofta sarkastiska pikar kring sexualitet riktade till Epstein och han drev med managerns ensamhet i jakten på kärlek; [21 ] men ingen utanför gruppen hade tillåtelse att ta del av den väl bevarade hemligheten eller att skämta om Epstein. [20 ] Även om Lennon gjorde sig lustig på bekostnad av managern var de på semester i Spanien tillsammans 1963, [21 ] något som Lennon senare beskrev som "nästan en kärleksaffär men inte riktigt (. ) Det var mitt första utlämnande möte med en man som jag visste var homosexuell (. ) Jag tyckte faktiskt ganska bra om upplevelsen.

    " [56 ] Det uppkom senare rykten om att någon form av sexakt ska ha ägt rum mellan Lennon och Epstein, något som Lennon dementerade. [57 ]

  • ^ ”The Beatles” (på engelska). Academy of Motion Picture Arts and Sciences. Org/Search/GetResults?query=%7B%22Film%22:%22Let%20it%20be%22,%22Sort%22:%222-Film%20Title-Alpha%22,%22Search%22:%22Basic%22%7D.
  • 1966 – Revolver
  • Mary Hopkin
  • Klaus Voormann
  • 1964 – The Beatles vs. The Four Seasons
  • 1980 – Rock 'n' Roll Music, Volume 2
  • 1973 – The Beatles 1962–1966
  • ^ Lennon lämnade senare tillbaka sin medalj i protest mot Vietnamkriget.

    Lennon

  • ^ Lewisohn 1992, s.
  • 1996 – Anthology 3 I början av 1965 var Lennon och Harrison på middag hos sin tandläkare, vilket resulterade i deras första möte med drogen LSD.

    Tandläkaren smugglade ner drogen i kaffet han bjöd på, vilket gjorde att medlemmarna ofrivilligt blev påtända. [2 ] Harrison har senare beskrivit upplevelsen som "helt otrolig". [8 ] Lennon och Harrison började efteråt regelbundet använda LSD och ibland fick de sällskap i av Starr, medan McCartney länge höll sig kallsinnig till drogen och väntade med sin debut till året därpå.

    [2 ] McCartney skulle dock bli den första Beatlesmedlem som öppet gick ut med sitt bruk av drogen; detta i en intervju 1967 där han bland annat sa att LSD "gjorde mig till en bättre, ärligare, tolerantare samhällsmedborgare". [21 ]

  • Ed Sullivan Gruppen insåg att de nu jobbade under tidspress på grund av det liggande kontraktserbjudandet från Martin och de började febrilt att leta efter en ersättare till Best. Gruppen kom snart i kontakt med bandet Rory Storm and The Hurricanes trumslagare Ringo Starr som Lennon i senare intervjuer kom att beskriva som "Den bästa trummisen i Liverpool under början av 60-talet".

    [2 ] Rory Storm hade uppträtt parallellt med The Beatles på klubbar i Hamburg och banden stötte ofta på varandra mellan spelningarna. The Beatles antog så Starr som sin nya trummis sedan denne lovat sin tidigare grupp att stanna kvar tills de hade hittat en ersättare. [9 ] Besättningen med John Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Ringo Starr skulle bestå under The Beatles resterande karriär.

    [2 ] Genombrottet och Please Please Me [ redigera | redigera wikitext ]

  • George Martin
  • ^ ”100 Greatest Singers”.

    Com/music/lists/100-greatest-singers-of-all-time-19691231.

  • ^ [ a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag] Lewisohn 1992 Se vidare The Beatles diskografi, USA
  • ^ [ a b c d e f g] Brown & Gaines 2002
  • Phil Spector EP-skivor [ redigera | redigera wikitext ] Gruppen repade sig dock snabbt och ordnade en ny audition på skivbolaget Parlophone där de kom i kontakt med producenten George Martin som senare skulle bli bandets huvudsakliga skivproducent.

    [2 ] Martin erbjöd bandet ett skivkontrakt [13 ] men klagade tidigt på Pete Bests trumspel och föreslog att man skulle ersätta honom med en studiomusiker på bandets första studioinspelning. Efter att de övriga bandmedlemmarna utan Bests vetskap hade överlagt, kom de överens om att avskeda honom. [2 ] Att sparka Best var ett under omständigheterna tufft beslut att ta och något de kvarvarande medlemmarna senare skämdes för.

    "Det gick inte rätt till" menade Paul McCartney i en senare intervju. "Vi skulle ha pratat igenom det ordentligt med [Pete Best] först men i stället lät vi [Brian Epstein] göra jobbet åt oss. [2 ] När Best fick reda på beslutet blev han förkrossad och han drog sig tillbaka från livet som musiker för en lång tid framöver. [4 ] [14 ]

  • 1963 – With the Beatles
  • ^ ”BACK TO TOP 1 The Beatles, 'Sgt.

    Pepper's Lonely Hearts Club Band'”.

    Com/music/lists/500-greatest-albums-of-all-time-20120531/the-beatles-sgt-peppers-lonely-hearts-club-band-20120531. Epstein (19 september 1934–27 augusti 1967) var The Beatles manager mellan 1962 och 1967 och anses allmänt vara anledning till att The Beatles gick från att vara ett amatörband till att bli professionella musiker.

    [20 ] Som van affärsman såg han till att bandet fick tag på både skivkontrakt och tillräckligt med turnématerial och han agerade också som en stöttepelare till medlemmarna som de första åren ofta kände sig osäkra i sina nya roller som internationella kändisar. [2 ] Det var under en lunch på The Cavern Club i Liverpool som Epstein för första gången stötte på The Beatles när de uppträdde. Han såg genast potential hos bandet och såg till att ta över som bandets nye manager.

    En av de första saker han gjorde var att se till att bandet fick kontakt med ett antal skivbolag och sedermera med Parlophone och George Martin. Han propsade också på att bandet skulle skaffa sig en socialt accepterad klädstil och börja bete sig mer väluppfostrat. Detta blev något av en chock för de fyra unga musikerna som redan var vana brukare av både droger och vulgära uttalanden.

    [4 ] Tack vare sin nya stil lyckades bandet attrahera fler lyssnare och det banade senare väg för den generationsöverskridande popularitet The Beatles åtnjöt under sina kommersiellt mest framgångsrika år. [2 ]

  • 1982 – 20 Greatest Hits Filmer [ redigera | redigera wikitext ] Sammanlagt gjorde Beatles fem filmer. Innehållet i dessa varierar i högsta grad
    . Albums(13 CD Box) Beatles musik spänner över ett brett spektrum av musikstilar och anses ha varit en drivande kraft i formandet av modern populärmusik.

    [2 ] [4 ] [9 ] Gruppens utveckling från ett poporienterat pojkband till en musikalisk pionjär, anses av många vara en av musikhistoriens framgångsrikaste karriärer någonsin. [2 ] [4 ] [9 ] [34 ] Lennon–McCartney, det vill säga John Lennon och Paul McCartney, skrev huvuddelen av gruppens låtmaterial och krediterades som duo oavsett vem som hade skrivit låten på grund av ett tidigt låtskrivaravtal parterna emellan (se artikeln Lennon–McCartney). Harrison blev dock efterhand allt mer driven som låtskrivare och hade från och med Help! alltid med minst ett spår på varje album.

    Även producenten George Martin bidrog till bandets musik. Han spelade instrument på vissa låtar, skrev och dirigerade orkesterarrangemang och försökte tillsammans med sina ljudtekniker Geoff Emerick och Norman Smith tillfredsställa bandmedlemmarnas musikaliska önskemål gällande studioteknik. [9 ] Många kritiker anser att hans för tiden liberala syn på musikgruppers egen kreativa förmåga var en avgörande anledning till The Beatles banbrytande musikproduktion.

    [2 ] Från enkel rock till nya influenser [ redigera | redigera wikitext ]

  • Lewisohn, Mark (1992) (på engelska). The complete Beatles chronicle.

    ISBN 0-517-58100-0

  • 1987 – All Our Loving Under 1950- och 1960-talen var skivutgivningen inom populärmusiken inte alls lika internationellt standardiserad som senare. Därför kom utgivningen att variera från land till land. Huvudkatalog beträffande Beatlesskivor anses vara den brittiska.

    I Sverige kom utgivningen av Beatles LP-skivor att i stort följa den brittiska huvudkatalogen, medan den svenska katalogen med singelskivor avvek betydligt, åtminstone under första halvan av 1960-talet.

  • 1960-talet
  • 1978 – The Beatles Collection (The blue box with all the 13 original LP-albums + The Beatles Rarities) Hösten 1965, efter turnén, hade Beatles en period då de inte var bundna till några speciella projekt, vilket de utnyttjade till att spela in sitt nästa album, Rubber Soul. Sporrade av varandras kreativa energi lyckades man upprepa bedriften från A Hard Day's Night genom att fylla hela albumet med originalkompositioner och skivan anses också i efterhand ha utgjort en milstolpe i bandets karriär.

    Musiken ansågs av musikkritiker vara av mycket högre kvalité än gruppens tidigare material och texternas tema ansågs ha en större spännvidd än tidigare; bland annat behandlades ämnen som döden, otrohet och abstrakta kärleksbudskap. [2 ] Harrison började hävda sig som låtskrivare och bidrog med två låtar till albumet

    . Instrumentalt utforskade man nya möjligheter och använde bland annat sitar, fuzzbox och olika typer av klaviaturer för att ge uttryck för sina musikaliska idéer.

    I likhet med de föregående albumen toppade Rubber Soul listorna i England och fick lysande kritik av såväl samtida som senare recensenter. [2 ] [9 ] [24 ] [25 ] 1966–1970: Turnéstopp och studioåren [ redigera | redigera wikitext ] Revolver och Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band [ redigera | redigera wikitext ]

  • 1996 – Anthology 2 George Martin I slutet av 1968 var The Beatles nära att splittras på grund av ständiga konflikter men man beslöt sig för att gemensamt göra en sista spelning i Royal Albert Hall, ett projekt de själva kallade " Get Back".

    Efter ett tag beslöt sig dock gruppen för att kassera idén och började i stället spela in ett helt nytt album. Bandet tog sig an uppgiften genom att repetera in en mängd halvfärdigt skrivna låtar från ett tidigare skede i medlemmarnas karriärer, men den tidigare osämjan från sessionerna till The Beatles hängde kvar och Harrison hotade återigen att lämna gruppen. [2 ] I ett försök att stävja den dåliga stämningen kallade bandet in den begåvade klaviaturspelaren Billy Preston som en neutral utomstående för att förhindra fler konflikter.

    Preston bidrog med pianoinsatser under inspelningarna och han krediterades bland annat som medmusikant till bandets nya singel " Get Back". 30 januari 1969 framförde The Beatles också en sista officiell konsert på taket till sitt företag Apple Corps huvudbyggnad i centrala London. Spelningen, som ägde rum vid lunchtid, var helt oanmäld och drog till sig mycket uppmärksamhet från förbipasserande trafikanter och journalister.

    [40 ]

  • Apple Records
  • 2000 – The Ep's
  • 2004 – The Capitol Albums Volume 1 (4 CD Box)
  • Pete Shotton
  • 1967 – Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band
  • 1999 – Yellow Submarine Songtrack (med remixade spår från filmen)
  • ^ Starr anslöt sig till gruppen igen efter två veckor och fick dessutom sitt trumset dekorerat med blommor av Harrison som en välkomstgest vid sin återkomst. Gould 2002 I samband med de pågående studioinspelningarna åkte Beatles tillsammans med andra artister på turné runtom i England och spelade på olika klubbar.

    På väg i en turnébuss skrev Lennon och McCartney låten " Please Please Me" och presenterade den därefter för George Martin. [2 ] [9 ] Producent Martin gav sitt "ja" till att spela in låten och efter studiosessionen gratulerade han gruppen med ett spontant: "Grattis, ni har just gjort er första listetta". [2 ] Det visade sig snart att Martins proklamation skulle bli till sanning då låten efter endast två veckor klättrade till förstaplatsen på Englands singellista.

    [2 ]

  • 2000 – The CD's
  • 1988 – Past Masters Volume 2
  • 1987 – East Coast Invasion!
  • 2013 – The Beatles Bootleg Recordings 1963(Endast tillgänglig via iTunes Store)
  • 1980 – Rarities
  • 1968 – The Beatles ("The White Album")
  • 2006 – The Capitol Albums Volume 2 (4 CD Box)
  • ^ ”5 The Beatles, 'Rubber Soul'”.

    Com/music/lists/500-greatest-albums-of-all-time-20120531/the-beatles-rubber-soul-20120524

    .
  • Brian Epstein
  • ^ MacDonald 2000, s.
  • ^ I efterhand har det diskuterats om the Beatles borde ha släppt en vanlig skiva med de "bästa" låtarna i stället för ett dubbelalbum med 30 låtar. George Martin ville till exempel att gruppen skulle släppa "ett starkt album i stället för två svaga".

    Lennon Sutcliffe (23 juni 1940–10 april 1962) var Beatles basist åren 1960–1962. Sutcliffe var en talangfull konstnär som träffade John Lennon på en konstskola, varefter Lennon bjöd in Sutcliffe till att spela med i det då nysammansatta bandet, The Beatles. Många vittnar om att Sutcliffe var en bättre konstnär än musiker och på scen kände han sig ofta ovan och blyg.

    Det sägs att han på spelningar spelade med ryggen mot publiken och inte njöt av rampljuset på samma sätt som sina bandkamrater. Sutcliffes basspel byggde på att spela enkla grundtoner och hans vänner rekommenderade honom att fokusera på konststudierna i stället för på musiken. Pete Best har dock en annan minnesbild och har bland annat påpekat att Sutcliffe agerade "naturligt" på scen och var en duktig musiker.

    [2 ] Sutcliffes flickvän i Hamburg, fotografen Astrid Kirchherr, sägs ha skapat den kända Beatlesfrisyren och hon tog flera bilder på bandmedlemmarna under deras tid i Hamburg – bilder som än i dag finns bevarade. [9 ] Sutcliffe lämnade gruppen efter bandets Hamburgspelning 1962 då han i stället valde att satsa på sina konststudier. [2 ]

  • ^ Lewisohn 1988, s.
  • 1988 – Past Masters Volume 1
  • 1979 – The Beatles Rarities Den nybildade kvartetten samlades för första gången på Abbey Road Studios i London för att spela in sin debutsingel, Lennon–McCartney-låten " Love Me Do". Trots att bandet hade ersatt Best med Starr fortsatte George Martin att klaga på trumspelet och han hyrde därför in studiomusikern Andy White för inspelningen.

    Starr hänvisades i stället till att spela tamburin, vilket han något dystert accepterade. [2 ] "Love Me Do" nådde plats nummer 17 på singellistan i England och blev därmed en stor framgång för bandet som bara året innan hade varit tvunget att kämpa för att få spela på nedgångna, tvivelaktiga klubbar. [2 ] Vid tiden var det inte vanligt att popgrupper själva skrev sitt material och George Martin pressade därför Lennon och McCartney att antingen skriva flera kommersiellt gångbara låtar eller, likt andra popgrupper, spela in färdigskrivna kompositioner av yrkeslåtskrivare

    .

    [2 ]

  • 1970 – In the Beginning
  • Let It Be (dokumentär och filmning av Beatles sista livespelning, på taket på Apple Building i London) (1969)
  • Nancy Shevell (gift med Paul McCartney sedan 2011) Singlar [ redigera | redigera wikitext ]
  • ^ Ungefärligt och omarbetat från Gould 2007
  • 1964 – Beatles For Sale
  • Yoko Ono
  • 1981 – A Collection of The Beatles Oldies But Goldies
  • Jane Asher
  • ^ Vid ett tillfälle blev de direkt våldsamt konfronterade av säkerhetsvakter eftersom de ansågs ha visat bristande respekt för ett lands monark under turnéstoppet i Sydostasien. Gould 2002
  • ^ ”Review by Richie Unterberger”. Com/album/rubber-soul-r1701847.

  • 2012 – Tomorrow Never Knows (Endast tillgänglig via iTunes Store)
  • 1973 – The Beatles 1967–1970
  • 1964 – The Beatles First
  • 2009 – The Beatles in Mono Se vidare The Beatles diskografi, Storbritannien (huvudkatalogen) Albumet Let It Be släpptes den 8 maj 1970 i England och filmen den 13 maj. Albumet Let It Be kom att vinna en Oscar för bästa filmmusik under Oscarsgalan 1970, [45 ] medan filmen fick blandade recensioner av samtida recensenter. Filmen ansågs dock av nästan samtliga kritiker vara en intressant skildring av bandets sista konfliktladdade månader i studion.

    Den 31 december 1970 ansökte McCartney formellt om att splittra The Beatles. De legala dispyterna skulle dock fortgå ända fram till 1974 innan gruppen officiellt upphörde att existera. [46 ] Musiken [ redigera | redigera wikitext ]

  • ^ ”John Lennon and Brian Epstein holiday in Barcelona, Spain”. Com/1963/04/28/john-lennon-and-brian-epstein-holiday-in-barcelona-spain/.
  • Astrid Kirchherr
  • 1964 – A Hard Day's Night
  • ^ [ a b] ”The Beatles - 100 greatest artists ever”. Com/music/lists/100-greatest-artists-of-all-time-19691231/the-beatles-20110420
    .

  • 1973 – The Beatles Beat Tryckta källor [ redigera | redigera wikitext ]
  • 1965 – Rubber Soul
  • Billy Preston.